Vilken dag...
Ja dagen hade ju kunnat börja lite bättre...
Min telefon verkar ha fått något ryck.. Ibland när jag ställt in den på olika alarm för att komma upp eller passa en tid så är det som om jag skulle sitta å hålla i telefonen och precis när larmet startar trycka av det på en gång. Det hinner inte ens gå en sekund utan det är millisekunder vi pratar om. Och även så betedde sig telefonen så imorse, turligt nog så vaknade jag endå av att det tryckte enormt på blåsan. Och ibland ska man väl ha tur, annars hade jag avrit sen till jobbet.
Klev upp ganska raskt och klädde mig och åkte nästintill.
Man blev inte på så roligt humör av vädret=regn, å mulet, grått...
Väl på jobbet hade jag lika gärna kunna åkt igen efter att ha varit där i 30 minuter.
Dagen hade knappt börjat å varenda jävel jag fick i luren skulle först beklaga sig över att de suttit i kö å hur missnöjda de var men en den ena en den andra tjänsten... Ganska tröttsamt...
Å på det konstant kö hela tiden, vilket resulterar i att dagen aldrig tycks ta slut, och man har alltid något att göra.
Vi var skapligt underbemannade denna helg. Tycker synd om dem som ska tampas med köerna imorrn då de kommer vara dåligt bemannade imorrn med. Får iaf hoppas att det inte är lika många sjuka imorrn som det var idag.
Efter att par timmars arbete fick jag iaf några trevliga kunder som inte behagade sig att klaga på kön.
Och som faktiskt var tacksamma över att komma fram och få hjälp.
Man kan lätt bli bitter av ett arbete som vårat, men det är bara att bita ihop.
Man får ju sig ett par rejäla skratt emellanåt också =)
Så med dagens monsterpass avslutat travar jag ner till bilen och ut i friheten....eller ja i regnet...
En bilfärd hem till en krasslig karl och foglossning!
Men det är skönt att han iaf några minuter kan massera det onda och att vi har en så pass skön soffa!
Har inte överdriven foglossning vilket jag är mycket tacksam för men ryggen gör sig MINST sagt påmind om att det börjar bli tungt efter en hel dag. Annars är jag ju van vid att ha ont i ryggen titt som tätt men det är ingenting efter en hel dag med fogar som lossar och nerver som tycks lägga sig i kläm.
Men man skall vara tacksam över att jag inte har besvär att gå eller att det värker hela tiden så jag ska absolut inte klaga! =)
Beundrar de kvinnor som har riktigt svår foglossning och en svår graviditet som orkar jobba, en annan har nästintill befunnit sig i himmelriket utan besvär å krämpor och illamående. Det är nästan ofärskämt hur bra jag mått hittils.
NU är det 59 dagar kvar och det känns underbart.
Hoppas bara att allt går som det ska även nu den sista tiden som är kvar.
Längtar enormt efter att få träffa vårat lilla barn den lilla människa som sparkar och möblerar om därinne =)
Nu blir det en stunds avkoppling med film innan sängen väntar efter en lång dag.
Och imorgon skall jag försöka sova ut iaf en timme extra efter 6 dagars arbete i rad.
Sköt om er!
Hej å hej.
Min telefon verkar ha fått något ryck.. Ibland när jag ställt in den på olika alarm för att komma upp eller passa en tid så är det som om jag skulle sitta å hålla i telefonen och precis när larmet startar trycka av det på en gång. Det hinner inte ens gå en sekund utan det är millisekunder vi pratar om. Och även så betedde sig telefonen så imorse, turligt nog så vaknade jag endå av att det tryckte enormt på blåsan. Och ibland ska man väl ha tur, annars hade jag avrit sen till jobbet.
Klev upp ganska raskt och klädde mig och åkte nästintill.
Man blev inte på så roligt humör av vädret=regn, å mulet, grått...
Väl på jobbet hade jag lika gärna kunna åkt igen efter att ha varit där i 30 minuter.
Dagen hade knappt börjat å varenda jävel jag fick i luren skulle först beklaga sig över att de suttit i kö å hur missnöjda de var men en den ena en den andra tjänsten... Ganska tröttsamt...
Å på det konstant kö hela tiden, vilket resulterar i att dagen aldrig tycks ta slut, och man har alltid något att göra.
Vi var skapligt underbemannade denna helg. Tycker synd om dem som ska tampas med köerna imorrn då de kommer vara dåligt bemannade imorrn med. Får iaf hoppas att det inte är lika många sjuka imorrn som det var idag.
Efter att par timmars arbete fick jag iaf några trevliga kunder som inte behagade sig att klaga på kön.
Och som faktiskt var tacksamma över att komma fram och få hjälp.
Man kan lätt bli bitter av ett arbete som vårat, men det är bara att bita ihop.
Man får ju sig ett par rejäla skratt emellanåt också =)
Så med dagens monsterpass avslutat travar jag ner till bilen och ut i friheten....eller ja i regnet...
En bilfärd hem till en krasslig karl och foglossning!
Men det är skönt att han iaf några minuter kan massera det onda och att vi har en så pass skön soffa!
Har inte överdriven foglossning vilket jag är mycket tacksam för men ryggen gör sig MINST sagt påmind om att det börjar bli tungt efter en hel dag. Annars är jag ju van vid att ha ont i ryggen titt som tätt men det är ingenting efter en hel dag med fogar som lossar och nerver som tycks lägga sig i kläm.
Men man skall vara tacksam över att jag inte har besvär att gå eller att det värker hela tiden så jag ska absolut inte klaga! =)
Beundrar de kvinnor som har riktigt svår foglossning och en svår graviditet som orkar jobba, en annan har nästintill befunnit sig i himmelriket utan besvär å krämpor och illamående. Det är nästan ofärskämt hur bra jag mått hittils.
NU är det 59 dagar kvar och det känns underbart.
Hoppas bara att allt går som det ska även nu den sista tiden som är kvar.
Längtar enormt efter att få träffa vårat lilla barn den lilla människa som sparkar och möblerar om därinne =)
Nu blir det en stunds avkoppling med film innan sängen väntar efter en lång dag.
Och imorgon skall jag försöka sova ut iaf en timme extra efter 6 dagars arbete i rad.
Sköt om er!
Hej å hej.
Kommentarer
Trackback