Verkligheten

kommer ifatt en till slut
hur mycket man än försöker att lura sig själv
så kommer den ifatt dig
Trasigheten äter upp mig inifrån
den klibbar kliar och sticks
den skriker med vidöppna käftar där under huden
den äter mig levande

**

Jag kan skratta och le hur mycket jag vill
ingen kommer ändå att se den trasighet som bor inom mig
ingen kommer att se den lilla flicka som står helt ensam och övergiven
jag skrattar och ler för ingen ser den desperation som gömmer sig
med ett leende på läpparna blir livet lite lättare
det kan man inbilla sig iaf
ständigt sätts det käppar i hjulet
som gör att det blir fasligt tungt att dra lasset
Men bara jag ler så kommer ingen att se

Händerna darrar
hjärtat det hugger
blodet pumpas långsamt genom kroppen
och jag känner hur trasigheten tar över mig
den rider i kroppen i blodets banor
och tar över hela min kropp
men jag ler för då komme ringen att se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback