Förlossningen
Det är många som undrar hur förlossningen startade och vad som händ, hur lång tid det tog osv. Så istället för att behöva skriva eller säga samma sak jätte många gånger tänkte jag nu berätta om hur förlossnigen började och hur den slutade.
Den 22 Aug gick slemmisen när jag var hemma men inte mycket mer hände. Dagen efter dvs den 23 Aug hade jag mer och mer sammandragningar, Jossan var över på en fika och jag och Dennis var och handlade lite på Willys. Jag hade endel värkar under dagen men inget som verkade komma regelbundet.
Efter våran shoppingtur på Willys skulle vi ätalite god mat och ha en lugn kväll hemma.
Jag stog vid spisen och uppmärksammade att det kom fler och fler värkar och att de höll i sig bra länge, men envis som man är så gjorde jag ju så klart färdigt maten och vi kunde faktiskt äta i lugn och ro utan värkar för en liten stund.
Senare mot kvällningen kom värkarna ännu tätare och jag satt i gungstolen och gungade mig fram och tillbaka för att försöka milda värkarna, till slut var det ca 5 min mellan värkarna och jag sa till Dennis att jag tror det är dags att åka in, vilket vi gjorde.
Vi kom in på förlossningen den 23Aug ca 22.20 och jag var då öppen 3cm och hade minsann värkar med 4-5min mellanrum. Vi fick komma in på förlossningssalen, jag fick ett gåbord som jag använde ett tag ute i korridorren där jag gick fram och tillbaka. Efter någon timme hade enbart 1cm till öppnats, vilket kändes ganska hopplöst, när man låg där med värkar och var redo att få föda fram sitt barn.
Det gick ytterligare några timmar och öppningen var fortfarande seg, värkarna började bli intensivare och jag fick akupunktur mot smärtan i svanken, jag hade även lustgas.
Eftersom öppningsskedet var så segt fick jag testa sitta på en pilatesboll och Dennis fick sitta bakom och försöka stryka mig på ryggen. En barnmorska ville sen att jag skulle stå upp, så ja jag stog upp i säkert en timme, sen bestämde de sig för att ta hål på hinnorna. Då hade de redan haft skiftbyte två gånger...
Efter att de tagithål på hinnorna fick jag även dropp för att stärka värkarna ytterligare, jag fick sen hänga över en sackosäck i sängen och ja jag fick nog testa de flesta ställningarna de kunde komma på.
Det fattades någon cm från att ja kunde börja krysta ut bebis, och en barnmorska kände att en kant på livmodertappen var ivägen och pillade bort den, det varnog det smärtsammaste jag varit med om innan killen kom ut. Jag har nog aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv som när hon pillade bort den där kanten.
När den väl mvar borta kunde krystarbetet börja och efter en eller två krystvärkar var det skiftbyte igen inne på förlossningen och jag fick tillbaka de barnmorskorna som jobbade när vi kom in den 23:e men nu ett dygn senare. Så de fick ta över det roliga i hela processen, se när lillen kom ut.
När de ny gamla barnmorskorna väl kommit på plats fick jag sluta med lustgasen och jagvet inte hur lång tid jag låg med krystvärkar, men efter en stund var allt så jobbigt och jag var så slut i kroppen att jag knappt kunde avgöra när nästa värk var på väg, och jag tyckte det var ganska frustrerande att höra att de kunde se huvudet och att det var på väg ut. Det jag tänkte på då var " men ut nu då, nu måste den ju komma ut!".
Efter mycket smärtsamma värkar och krystande så kom vår lilla gosse äntligen ut! En kille på 54cm och 4925g helt underbart vacker, världens finaste lilla prins.
Det går inte att beskriva känslan som infann sig i kroppen efter att Dennis klippte navelsträngen och jag fick upp honom på mitt bröst, en enorm känsla!
Då vår lille gosse var ganska stor när han kom till världen hade han lite svårt att anpassa sig till jordelivet och andades ganska häftigt så han fick läggas in på barnavdelningen för observation en kort stund efter förlossningen. De misstänkte att han kunde ha en infektion, men alla tester visade i slutet ingen infektion alls och att vår lille gosse är fullt frisk.
Men det kändes mycket märkligt, vi hade precis fått våran son, jag var på förlossningen Dennis fick följa med till barnavdelningen med vår prins sen skjutsades jag till bb, och Dennis fick åka hem.
Inga pappor fick vara kvar på BB pga svininfluensan, en jätte bra åtgärd men det kändes endå märkligt jag låg på BB vår son på barnavdelningen och Dennis hemma.
Dagen efter förlossningen fick jag åka ner till vår son och Dennis fick också komma och hälsa på, men jag tyckte det var jobbigt att jag inte fick sova med vår lille pojke.
Men de två sista nätterna på sjukhus fick jag sova tillsammans med vår son, och äntligen den 28 blev vi båda utskrivna, och det var riktigt skönt att få komma hem!
Visserligen mör i kroppen, ont som bara den i svanskotan men vad gör väl det när man har det finaste som finns i hela världen bredvid sig. Han är helt otrolig vår älskade lille son.
Världens vackraste lilla människa
Mamma och Pappa älskar dig Nero <3
Den 22 Aug gick slemmisen när jag var hemma men inte mycket mer hände. Dagen efter dvs den 23 Aug hade jag mer och mer sammandragningar, Jossan var över på en fika och jag och Dennis var och handlade lite på Willys. Jag hade endel värkar under dagen men inget som verkade komma regelbundet.
Efter våran shoppingtur på Willys skulle vi ätalite god mat och ha en lugn kväll hemma.
Jag stog vid spisen och uppmärksammade att det kom fler och fler värkar och att de höll i sig bra länge, men envis som man är så gjorde jag ju så klart färdigt maten och vi kunde faktiskt äta i lugn och ro utan värkar för en liten stund.
Senare mot kvällningen kom värkarna ännu tätare och jag satt i gungstolen och gungade mig fram och tillbaka för att försöka milda värkarna, till slut var det ca 5 min mellan värkarna och jag sa till Dennis att jag tror det är dags att åka in, vilket vi gjorde.
Vi kom in på förlossningen den 23Aug ca 22.20 och jag var då öppen 3cm och hade minsann värkar med 4-5min mellanrum. Vi fick komma in på förlossningssalen, jag fick ett gåbord som jag använde ett tag ute i korridorren där jag gick fram och tillbaka. Efter någon timme hade enbart 1cm till öppnats, vilket kändes ganska hopplöst, när man låg där med värkar och var redo att få föda fram sitt barn.
Det gick ytterligare några timmar och öppningen var fortfarande seg, värkarna började bli intensivare och jag fick akupunktur mot smärtan i svanken, jag hade även lustgas.
Eftersom öppningsskedet var så segt fick jag testa sitta på en pilatesboll och Dennis fick sitta bakom och försöka stryka mig på ryggen. En barnmorska ville sen att jag skulle stå upp, så ja jag stog upp i säkert en timme, sen bestämde de sig för att ta hål på hinnorna. Då hade de redan haft skiftbyte två gånger...
Efter att de tagithål på hinnorna fick jag även dropp för att stärka värkarna ytterligare, jag fick sen hänga över en sackosäck i sängen och ja jag fick nog testa de flesta ställningarna de kunde komma på.
Det fattades någon cm från att ja kunde börja krysta ut bebis, och en barnmorska kände att en kant på livmodertappen var ivägen och pillade bort den, det varnog det smärtsammaste jag varit med om innan killen kom ut. Jag har nog aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv som när hon pillade bort den där kanten.
När den väl mvar borta kunde krystarbetet börja och efter en eller två krystvärkar var det skiftbyte igen inne på förlossningen och jag fick tillbaka de barnmorskorna som jobbade när vi kom in den 23:e men nu ett dygn senare. Så de fick ta över det roliga i hela processen, se när lillen kom ut.
När de ny gamla barnmorskorna väl kommit på plats fick jag sluta med lustgasen och jagvet inte hur lång tid jag låg med krystvärkar, men efter en stund var allt så jobbigt och jag var så slut i kroppen att jag knappt kunde avgöra när nästa värk var på väg, och jag tyckte det var ganska frustrerande att höra att de kunde se huvudet och att det var på väg ut. Det jag tänkte på då var " men ut nu då, nu måste den ju komma ut!".
Efter mycket smärtsamma värkar och krystande så kom vår lilla gosse äntligen ut! En kille på 54cm och 4925g helt underbart vacker, världens finaste lilla prins.
Det går inte att beskriva känslan som infann sig i kroppen efter att Dennis klippte navelsträngen och jag fick upp honom på mitt bröst, en enorm känsla!
Då vår lille gosse var ganska stor när han kom till världen hade han lite svårt att anpassa sig till jordelivet och andades ganska häftigt så han fick läggas in på barnavdelningen för observation en kort stund efter förlossningen. De misstänkte att han kunde ha en infektion, men alla tester visade i slutet ingen infektion alls och att vår lille gosse är fullt frisk.
Men det kändes mycket märkligt, vi hade precis fått våran son, jag var på förlossningen Dennis fick följa med till barnavdelningen med vår prins sen skjutsades jag till bb, och Dennis fick åka hem.
Inga pappor fick vara kvar på BB pga svininfluensan, en jätte bra åtgärd men det kändes endå märkligt jag låg på BB vår son på barnavdelningen och Dennis hemma.
Dagen efter förlossningen fick jag åka ner till vår son och Dennis fick också komma och hälsa på, men jag tyckte det var jobbigt att jag inte fick sova med vår lille pojke.
Men de två sista nätterna på sjukhus fick jag sova tillsammans med vår son, och äntligen den 28 blev vi båda utskrivna, och det var riktigt skönt att få komma hem!
Visserligen mör i kroppen, ont som bara den i svanskotan men vad gör väl det när man har det finaste som finns i hela världen bredvid sig. Han är helt otrolig vår älskade lille son.
Världens vackraste lilla människa
Mamma och Pappa älskar dig Nero <3
Kommentarer
Postat av: Emma
Visst är det häfftigt vad kroppen orkar och fixar nr det kommer till kritan. Något som alla borde få uppleva :)
Så glad för eran skull. All fortsatt lycka till er :)
Trackback